Den vanligt förekommande åsikten om meditation var att det är ett sätt för sinnet att komma till inre stillhet, och detta kunde man uppnå genom att tvinga sinnet att vara stilla, oftast genom en form av koncentration på ett ord, ett ljud eller en bild eller genom visualiseringstekniker. Sinnet blir då snart uttråkat och vill gå någon annanstans, men man säger åt det: “Nej, stanna kvar, koncentrera dig!”
Till slut kommer sinnet att bli så uttröttat av alla ansträngningar att koncentrera sig att det ger upp helt och hållet. I det ögonblicket kan man möjligtvis nå djupare erfarenheter men sinnet är då vanligtvis så utmattat att erfarenheterna nästan aldrig blir särskilt klara.
Denna metod kräver mycket ansträngning och självdisciplin, och därför är den allmänna uppfattningen att endast munkar som har tid att tillbringa många timmar varje dag i meditation, någonsin kan hoppas på att få sådana “högre” upplevelser. Man fann således att en upplevelse som under tidernas lopp beskrivits i de mest fantastiska ordalag, faktiskt visade sig vara av väldigt liten praktisk nytta i det dagliga livet, eftersom den var så svår att uppnå.
1955 kom dock en man från Himalayabergen i Indien med en helt annorlunda tolkning av meditation. Det var en ung fysiker, som efter sina studier i västerländsk vetenskap, hade tillbringat 13 år hos en av de största vediska lärarna i vår tid, och hade lärt sig vad meditation egentligen borde vara.
Genom studierna hos sin mästare och genom sina egna erfarenheter, lärde sig den unge lärjungen att sinnet inte skall tvingas till inre stillhet. Förmågan att komma “hem” och upptäcka sin egen oändliga förmåga är nämligen den mest tilltalande upplevelse som sinnet kan uppnå.
På grund av sin egen natur dras sinnet till upplevelser av större lycka. Närhelst vi söker att bli lyckliga; i ett förhållande, i ett större hus eller genom en bättre position på jobbet, i allt vi gör, drivs vi av en önskan att bli lyckliga. Sinnets sanna natur, dess hemvist, är ett tillstånd av ren lycka, och sinnet kommer därför automatiskt att vilja söka sig dit, när det får möjlighet. Att försöka tvinga sinnet att gå dit har motsatt effekt. Det är endast när det händer naturligt som vi kan uppleva denna inre verklighet. Vi behöver bara ge sinnet rätt riktning, sedan går resten av sig själv.
Den unge fysikern strukturerade denna naturliga process i en teknik som han kallade “Transcendental Meditation”. Att transcendera betyder bokstavligen att “gå bortom”. Det är en process för att gå bortom den finaste tankenivån till ett tillstånd av total stillhet. Han fick tekniken från sin mästare och det var tack vare sitt västerländska, vetenskapliga tänkesätt som han kunde analysera och strukturera den på ett sätt som gjorde det möjligt att lära ut den som en metod som alla kan utöva hemma. Likväl insisterade han alltid att tekniken skulle läras ut i hans mästares namn, inte i hans eget.
Den unge fysikern tilldelades senare titeln “Maharishi”, som betyder “stor visionär” på sanskrit. Hans fullständiga namn är Hans Helighet Maharishi Mahesh Yogi.
Maharishi största bidrag kom senare, när han hade lyckats inte bara att strukturera tekniken, utan också att strukturera utbildningen av lärare så att de i sin tur kan lära ut Transcendental Meditation-tekniken på rätt sätt. Den enda anledningen till att denna naturliga teknik en gång gick förlorad, var att det då inte fanns lärare tillgängliga som kunde lära ut rätt meditation. Det har visat sig historiskt att det var svårt att lära ut tekniken på rätt sätt så att tillämpningen blev enkel och naturlig, i annat fall skulle tekniken aldrig ha gått förlorad. Denna naturliga upplevelse är mycket subtil och personlig, och kräver en noggrann vägledning av en erfaren lärare. (Det är därför man inte kan lära sig TM från en bok). Utbildningen för att bli lärare i Transcendental Meditation kräver heltidsstudier i nära sex månader.
Maharishi har utbildat mer än 40.000 TM lärare runt om i världen. Denna utbildning har visat sig framgångsrik, vilket framgår av all den forskning som gjorts och erfarenheterna från de mer än 6 miljoner människor som har lärt sig tekniken. TM-tekniken är enkel att lära sig, behaglig att utöva och den ger omedelbara effekter på alla områden i livet, eftersom den tar oss till källan för allt liv. Det är så här verklig meditation borde vara, något mycket mer än bara avkoppling. Den innebär att man återvänder till sig själv, och upptäcker sin sanna natur (se kontakt med vårt högre jag)
Under de senaste 50 åren har Maharishi återupplivat ytterligare ett antal metoder från de vediska skrifterna (en av de äldsta kunskapstraditionerna i världen), alla med syftet att återknyta kontakten med oss själva, och han har gjort metoderna kända över hela världen, till exempel AyurVeda .
År 2000 grundade han en global organisation för att göra denna kunskap och dessa tekniker mer tillgängliga. Det Globala Landet for Världsfred är en ideell organisation med syftet att förbättra världen. Ledaren för denna organisation, och Maharishis efterträdare är Maharaja Adhiraj Rajaraam, en vetenskapsman som upptäckte sambandet mellan strukturen hos de vediska skrifterna och strukturen i den mänskliga kroppen.
I denna tidiga videoinspelning från Kanadas nationella television förklarar Maharishi mer i detalj vad TM är.
